Tidigt idag begav vi oss ut i jaktmarkerna för att se vad skogen hade att bjuda på idag.
En underbar solig morgon, lite blåst som höll myggorna borta.
Zack utforskade omgivningarna och nosade upp ett älgkranium som verkade lukta gott.
Algot hade för första gången med sig sin egen bössa ut i skogen, gissa om han var stolt!
Dock ingen levande älg idag, men en härlig dag i vildmarken och fina upplevelser och minnen som vi tar med oss in i framtiden.

Tränade inkallning i skogen idag, för det mesta fattade Zack galoppen, det är bara att fortsätta och nöta på.
I övrigt är Zack en riktig tjurskalle med stor egen vilja som försöker sätta dit mig för det mesta.
Men han har ingen chans, vilket han inser mer och mer, men prova måste han ju!

I måndags var första arbetsdagen efter valpledigheten.
Zack var med och fick träffa många arbetskamrater till husse. Zack fick ligga kvar i bilen och skötte sig utmärkt! Jag gick ut då och då för att pyssla om honom. Det blev en lång dag där bak i bilen, men han var så duktig.
Igår var vi ute och åkte bil hela dagen. Bl a i hemtrakterna från där Zack är född, han

Hittills har jag nästan fått släpa Zack till bilen, men imorse var han på väg att hoppa in själv och la sig direkt i bilburen. Duktig vovve!
Idag skaffade jag mig en vissla för att träna inkallning. Vi har kört ett rejält pass ikväll och Zack kommer åter på direkten.
Vi får se hur det går med samma övning i skogen...
Zack har även utforskat övervåningen i huset, han upptäckte att det fanns en trappa... Pang, så var han uppe! Jag gick inte efter utan lockade ner honom igen, bara för att se hur han skulle lösa att gå nerför i trappan.
Det var inga problem, han utvecklas enormt, roligt!

Någon gång är alltid första gången. Som idag, det var första gången som Zack och Algot följde med mig till jaktstugan och dess jaktmarker.

Och fler gånger kommer det bli… Det här är ju bara början än!

En helt fantastiskt dag har vi haft i skogen idag! Det var så tyst som det kunde bli i markerna idag, det enda som hördes var kvittrande fåglar och vindsuset från träden.

Så där tyst, stilla och rogivande som det bara kan vara i vildmarken.

Zack var lös och gjorde små utflykter men höll alltid ett öga på oss och återkom med jämna mellanrum för att se om vi var med honom.

I skogen var det mycket nytt att nosa på.

Zack rullade sig i älghår och nosade fram en älgklöv som han till en början morrade åt.

Det riktigt syntes hur glad han var över att få vara lös i skogen och studsa runt bland buskar, tuvor och snår.

Vi gick senare tillbaka till jaktstugan för att grilla korv som blev dagens lunch.

Algot fick bestiga ett jakttorn och det var spännande tyckte han.

Jag ska erkänna en sak, även jag (husse) känner en rejäl längtan efter jaktstarten nu, må denna sommar gå fort!

Socialiseringen för Zack går med stormfart framåt, likaså bilåkandet.

Ibland gnälls det från hundburen bak i bilen och det ska låta så synd om honom.

Han har nu lärt sig att ligga på kommando och att ligga i bilburen är desto skönare har Zack nu upptäckt!

Jag har även tränat honom på att vara tyst i bilen då jag lämnar bilen och hans synfält. Även det går bra.

Detta är en förutsättning att det ska fungera inför det som komma skall, då ambitionen är att Zack ska vara med mig i bilen på dagarna medan jag arbetar. Och då blir det mycket bilåkande.

Under konferensen fick Zack träffa en ny vovve, nämligen Cooper. Zack är en tjurskallig tuffing som inte ger sig i första taget. Till slut insåg även Zack vad ett rungande nej från Cooper betydde. I övrigt härjade dom på bra och att sova borta var inga som helst problem.

Att vara på klipporna vid havskanten när vågorna slog in mot land var spännande.

Dock tyckte Zack att det var läskigt när vågorna sköljde in med ett brusande ljud, då backade Zack undan.

Hur går det med jakten då?

Jo, han har visat prov på att jaktinstinkten finns där, Zack har jagat spindlar, fjärilar och småfåglar som suttit på gräsmattan.

Att elda eller inte elda på passet.

Troligtvis har alla jägare en egen åsikt om detta fenomen och egna erfarenheter hur eldningen på passet har renderat i fler fällda byten, eller inte.

Själv eldar jag när andan faller på. I bilden ovan ser du ett typiskt exempel på hur det kan se ut på mitt pass när tristessen varit för lång en stund.

En rejäl rökutveckling som får människovittringen att gå upp i rök! Dock är synfältet inte det bästa, och det blev inget fällt vilt heller.

Igår fick Zack och husse besök av jämthundstiken Ställa och matte Sara.

Det blev full fart redan från start, de härjade hej vilt med varandra och Zack gav sig inte i första taget.

Zack fick även en rolig present, en pipleksak som han verkligen verkar gilla!

Igår kväll tvärslocknade Zack och jag kunde höra hur han småskällde i drömmen, helt slutkörd!

Imorse vaknade jag av ett pipande, det var Zack som hade ett race i köket med den nya pipleksaken. Tack Sara och Ställa för den "hörbara" leksaken   

Nu ska vi göra oss redo för husses konferens. Samtidigt får Zack följa med och se det som fortsatt utbildning i socialisering och bilåkande.

I lördags kom min husse och hämtade mig. Jag blev så glad och sprallig, jag ylade av glädje samtidigt som jag busade med mina övriga nio syskon!

Husse hade med sig en liten mindre människa, det var husses son.  Han var lite rädd från början för hans farmor hade sagt att hundvalpar har vassa tänder. Men jag bits inte jag vill ju bara nafsa lite när jag leker.

Jag fick kliva in i en bil som lät så konstigt, tur att jag fick sitta i husses knä, för jag tyckte inte alls om att åka bil eller för den delen lämna min mamma och mina syskon.

Men resan gick bra, efter ett tag blev jag lugnare och tyckte det var skönt. Jag somnade till och med.

Vi kom fram till ett hus och jag fick följa med husse och hans son in i huset.

Oj så många nya dofter det var där inne, tydligen är det här jag ska bo nu och jag trivs alldeles utmärkt.

Ute på tomten finns det massor av spännande saker att upptäcka, bollar, pinnar, grannar och andra leksaker.

Jag och husses son busar jättemycket med varandra, vi jagar varandra och spelar boll. Efter en stund blir jag så trött, och då är det skönt att få sova ute i skuggan.

Jag är duktig på att äta, dom har så god mat till mig.

Sedan får jag mycket beröm av husse över att jag gör mina behov ute. Inte en enda gång har jag kissat eller bajsat inne.

Jag har också hunnit träffa en annan hund, hon heter Molly. Men hon verkar mest så gammal och trött, jag försöker verkligen att få igång henne, men hon är svårflörtad, trots att jag skäller på henne.

Den första natten i mitt nya hem var inte så rolig. Jag låg i min koja men efter en stund när alla hade gått och lagt sig blev jag så orolig och undrade vart dom hade tagit vägen.

Jag ylade och gnällde. Husse vaknade och tog hand om mig, jag fick gå ut och kissa och sedan somnade jag om.

Tidigt på morgonen tänkte jag att det var dags att väcka husse och hans son igen. Då sa husses son till mig att vara tyst för han kunde inte sova om jag ylade.

Dom är snälla med mig, men jag får inte göra som jag vill, husse vill ha pli på mig. Ja, jag längtar till när jag blir vuxnare…

Den andra natten gick bättre, jag sov hela natten i min koja och husse sov på soffan, det var skönt att känna att han fanns i närheten.

Husse har tränat mig att gå i koppel, jag får beröm över att jag är duktig på det, det enda negativa är att halsbandet kliar så mycket.

Husse har även fått mig att sitta! Det var en rolig lek, husse hade älgkött i handen medan vi lekte den leken. Så fort jag satt mig fick jag smaka lite älgkött. Det var smaskens! Är de så älgjakten går till? Så fort jag sätter mig i skogen så får jag smaka på älgen...?

Idag har vi varit ut på min första skogspromenad, det var så roligt! Husses son gick med mig i koppel hela vägen. Jag fick se vatten, kottar, myror och träd. Sen busade jag med några grannar och nu är jag så trött. Dags att sova igen!  

Så är snart dagen kommen. Om bara några timmar iklär jag mig rollen som husse. För allra första gången i mitt liv kommer jag ha ett totalansvar över en hund, en ny familjemedlem och en ny jaktkompis, som förhoppningsvis blir vid min sida i många år framöver.

Turerna har varit fram och tillbaka, men för några månader sedan fattade jag beslutet om att skaffa en jämthund.

Det känns lite overkligt att det är nu som stunden är kommen!

Det ska bli både intressant, roligt och spännande på samma gång.

Ett nytt kapitel i mitt liv skrivs samtidigt som ett annat kapitel tar slut.

Förberedelserna inför mottagandet har pågått i veckor nu, jag tror och hoppas att valpen kommer att trivas perfekt.

Namnet på valpen är ännu inte riktigt bestämt, mer info kommer.

Här i denna blogg kommer du kunna följa min och valpens gemensama resa mot det första fällda bytet.

Från valp till det första ståndskallet.

Dock kommer jag att begränsa åtkomsten av kommande inlägg.

Du som är intresserad av att följa bloggen kan höra av dig till mig för att erhålla ett lösenord.

En hel del träning, jakt, vildmark och allt som hör där till kommer jag att bjuda på.

Men inte bara det, även en hel del matlagning och livsnjutning utlovas.

Välkommen att följa mig på detta äventyr!